torsdag, desember 14, 2006

Klikkertrening og dempende signaler


Rett over nyttår utgir Canis en ny bok med tittel Klikkertrening og dempende signaler av Emma Parson.

(Boka er også allerede utgitt på svensk).

Turid Rugaas ble verdenskjent etter at hun utga boka På talefot med hunden - de dempende signalene. Til tross for meget gode kritikker har mange likevel anmerket at det burde vært flere konkrete treningsråd i denne boka.

Dette får man nå til gangs. Den store styrken til Klikkertrening og dempende signaler er nettopp at den utnytter kunnskapene om hundens dempende signaler og i tillegg kombinerer dette med kraften i klikkertrening. Boka inneholder 40 konkrete treningsoppskrifter.

Øvelsene som beskrives i Klikkertrening og dempende signaler er opprinnelig rettet mot hunder som er aggresive mot andre hunder. Men jeg håper også folk med "vanlige hunder" ser hvordan mange av disse øvelsene også kan brukes for å forebygge problemer, og å bygge hunder som er særdeles stabile med andre hunder i nærheten.

Det er velkjent at mange hunder har problemer med å trene i nærheten av andre hunder, uten at de på noen måte kan karakteriseres som aggressive. Øvelsene som Emma Parson beskriver er meget godt egnet til å få stødige hunder til å bli enda mer selvsikre og upåvirkede av andre hunder i nærheten, og jeg håper folk ser dette.

Her er et lite utvalg av øvelsene du kan lese om:

* Diverse motbetingingsøvelser. Man skaper en ny assosiasjon og fjerner stress/aggresjon ved synet av en annen hund ved å klikke og belønne.

* Innlæring av alternative adferder ved passering av andre hunder. F.eks. se på eier, sitte, gå pent osv. i stedet for å lage bråk.

* Forandre eiers stressignaler til signal for "å ta det med ro". Denne er ganske kreativ. Man lærer hunden at når eier stresser seg opp, drar hunden i båndet osv, betyr dette at den snart får belønning. Dette er veldig effektivt ettersom disse stressignalene fra hundeeieren ofte i utgangspunktet trigger aggressiv adferd hos hunden. Og ofte er det enklere å forandre hunden enn eieren...

* Klikkertrening av dempende signaler. Man shaper fram dempende signaler som å snuse i bakken, snu seg vekk, løfte labben osv og setter disse adferdene på kommando. Dette har flere gunstige funksjoner: For det første lærer hunden en alternativ adferd (til å lage bråk) i situasjonen. For det andre lærer hunden adferder som den senere kan bruke på eget initiativ i møte med andre hunder. Og ikke minst reagerer også den møtende hunden på dempende signaler med å roe seg ned (som igjen fører til at den oppfører seg på en slik måte at den første hunden ikke trenger å være redd for den).

* Bruke andre hunder som "target". Denne er også svært kreativ. Man lærer hunden å hilse høflig på andre hunder ved å lære dem å targete snute og bakdel på andre hunder. Hunder blir mye mer selvsikre når de lærer å utføre dette som en "klikker-øvelse" de kan få klikk og godbit for. I tillegg lærer også hundene at de selv blir klikket og belønnet når andre hunder "targeter" dem selv.

Er det så noe å kritisere ved denne boka? Ja, den er ikke perfekt. Treningen av basisferdigheter først i boka er ikke spesielt god klikkertrening. Det er endel lokking og luring. Det som imidlertid ER bra er at hun understreker betydningen av å klikkertrene endel elementære ferdigheter FØR man begynner å jobbe med selve aggresjonsproblemene.

Personlig synes jeg delen av boka som tar for seg hund-menneske aggresjon ikke er like bra som delen der hun omtaler hund-hund aggresjon. Det er tydelig at forfatteren har mest erfaring med det siste.

I tillegg skjemmes boka av endel overtroisk prat om lederskap, noe som egentlig overrasker meg da boka er skrevet av en klikkertrener. Jeg vet ikke om dette er gjort bevisst for å gjøre budskapet med "spiselig" for tradisjonelle trenere, eller om hun virkelig tror på dette. Saken er ihvertfall at treningsoppskriftene i boka er såpass gode at de hadde stått seg like bra uten å blande inn lederskapsteorier.

Men for å konkludere blir dette trolig en av årets mest interessante hundebøker. Den viser enda et nytt og egnet anvendelsesområde for klikkertrening.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

Jag har precis köpt boken på svenska och har bara skummat igenom den ännu. Det första jag la märke till var att det inte fanns några bilder eller fotografier, lite tråkigt. Innehållet verkar desto bättre och ska bli spännande att läsa mer noggrant.

Det finns en sak som jag redan tidgare har funderat en del på när det gäller klickerträning och känslor. För min hund har klickern kopplats samman med glädje och en viss form av upphetsning. På samma sätt inbillar jag mig att klicket kan förknippas med andra känslor om man har otur.

Jag har t.ex. dragit mig för att använda klickern för att träna gungan i agility, eftersom min hund är lite rädd för den. Jag tror att det finns en risk att klicket får en mer negativ klang, även i andra sammanhang, efter sådan träning.

Jag vill inte avslöja för mycket, men i ett kapitel i boken skriver författaren om hur man kan släcka ut signaler för aggression (för väldigt reaktiva hundar) genom att klicka och belöna när intensiteten på det aggressiva beteendet är som lägst (s. 75).

Skulle vara intressant att höra hur du, Morten, tänker kring det. Finns det ingen risk att man belönar det aggressiva beteende och får mer av det? Finns det ingen risk att klicket förknippas med aggressiva känslor istället för glädje framöver (Precis som rasslet från en kedja kan få en hund att känna sig rädd, för att den påminns om en otrevlig upplevelse)? Och varför börjar hon med det steget, att gå så nära den andra hunden att det aggressiva beteende utlöses, istället för att hålla sig på ett större avstånd och närma sig försktigt, så som det beskrivs i kapitlet efter (s. 77)?

Hälsningar Linda

Anonym sa...

När kommer förresten "Lydighetstrening i teori og praksis " på svenska?

Hälsningar Linda

Morten Egtvedt sa...

Hei Linda!

Det var et veldig godt spørsmål. Du har helt rett i at klikkeren blir assosiert med både følelser, et visst stressnivå og også andre reflekser (f.eks. sikling!).

Når det gjelder å bruke klikkeren på vippa, ville jeg ikke vært så beymret for å bruke klikkeren. Mest sannsynlig vil jo det som skjer være at følelsene som blir utløst av klikk & belønning etterhvert også vil bli utløst av vippa slik at hunden blir mindre redd for den. Så lenge hunden ikke er mer redd i treningssituasjonen enn at den vil spise godbitene, tror jeg du har en god sikkerhetmargin.

En ting som har stor betydning (både ved klikking i forbindelse med vippa og med trening i nærheten av andre hunder) er at hunden tidligere har en lang historie med klikk = belønning. Dette reduserer sjansen betraktelig for at hunden skal få feil assosiasjoner når vi trener i situasjoner der hunden er "litt" redd. Emma Parson anbefaler da også å klikkertrene mange adferder før man begynner å jobbe med selve aggresjonen.

Å klikke for lav intensitet av aggresjon er jeg imidlertid ikke spesielt redd for. Det er ikke mulig å forsterke aggresiv adferd med klikk og godbit! Aggressiv adferd hos hunder blir opprettholdt av negativ forsterkning, som regel ved at den andre hunden fjerner seg, eller holder seg på avstand. Om du klikker og belønner i slike situasjoner vil det ikke positivt forsterke den aggresive adferden på noen måte. Derimot vil hunden ofte etterhvert som den får noen godbiter i slike situasjoner, tilby andre adferder (f.eks. å se på eieren, for å spørre hvor godbitene blir av) - og da kan vi positivt forsterke disse alternative adferdene med klikk og godbit.

Jeg er enig med deg i at man helst bør starte på så god avstand fra den andre hunden at man ikke får aggresiv adferd i det hele tatt. Jeg tolker forfatteren slik at hun heller ikke anbefaler å starte for nær i utgangspunktet, men hvis man først er i en situasjon der man er for nær, er det bedre å klikke og belønne (ihvertfall så lenge hunden ikke er mer sinna enn at den faktisk spiser godbitene). Da vil hunden ofte roe seg ned etter noen klikk, slik at vi kan belønne riktig adferd.

Når man skal trene vekk aggresjon på denne måten gjør man to ting samtidig.

1. Man jobber med såkalt motbetinging, dvs at vi forsøker å forandre hundens assosiasjon (reflekser) i situasjonen. Det er da ikke så viktig hvilken adferd vi belønner, så lenge hunden får mange klikk + godbit i situasjonen.

2. Man jobber også med å forsterke alternative (operante) adferder, f.eks. å se på fører eller lukte i bakken (i stedet for å brøle mot den andre hunden). Når man jobber med en operant adferd er det derimot viktig med god timing, dvs at hunden virkelig utfører riktig adferd når vi klikker.

Håper dette var litt mer oppklarende.

Morten Egtvedt sa...

Vi håper den svenske utgaven av "Lydighetstrening i teori og praksis" skal være klar i løpet av vinteren. Men det er en lang bok å oversette...

I tillegg tar det litt ekstra tid å tilpasse boken til de nye lydighetsreglene som kommer fra nyttår. Men vi jobber med saken!

Anonym sa...

Hej Morten!

Tack för ditt svar! Mitt fortsatta resonemang här handlar egentligen inte om Emma Parsons bok i första hand, även om jag tycker att man kan dra paralleller.

När det gäller min egen hund och gungbrädan, så var min första lösning att jag skulle träna bort hennes rädlsa genom att locka med något riktigt smaskigt. Jag tänkte att om jag upprepade övningen flera gånger och gav henne en riktigt bra belöning så skulle hon "komma över" sin rädsla. Effekten av min träning blev den motsatta. Trots rikliga mutor ville min hund till slut inte ens se åt gungbrädan. Den blev jobbigare och jobbigare. Jag ändrade taktik och tränade istället gungan mer sällan och endast en enstaka gång per tillfälle. Det gjorde att hon kunde ta gungan på tävling, eftersom hon inte hann samla på sig en massa obehag.

Detta var länge sedan nu och innan jag började intressera mig mer för inlärningspsykologi. Idag skulle jag gissa på att jag ökade min hunds känslighet för gungbrädan (s.k. sensitisering). Min idé om många upprepningar och bra belöning (typ operant betingning) fungerade inte, eftersom det handlade om en känsla och inte ett operant beteende.

När man talar om klickerträning brukar man säga att själva klickern inte är någon magisk låda. Att man lika gärna kan lära in en annan betingad förstärkare, t.ex. en visselsignal eller ett "Bra" och att det är principerna om hur inlärning sker som är det viktiga. Men är det verkligen så?

Emma Parsons beskriver bland annat i sin bok (s. 14 - 15) att plötsliga skarpa ljud som det metalliska ljudet från klickern kan vara ett betingat glädje-stimulus, som talar direkt till reptilhjärnan. (Det står väl förresten i era böcker också? Jag har i alla fall läst det någonstans tidigare.) Är det så, tror du? Finns det mer forskning angående detta?

Det påståendet gör att jag kan förstå att det skulle kunna fungera för mig att lära min hund att gungan är något positivt, genom att använda klickern (fastän det inte fungerade med "Bra" och belöning). Det gör också att jag förstår din punkt om "motbetingning". Man kan inte vara glad och rädd samtidigt, och kan jag genom klicket sända en våg av positiva känslor genom min hunds kropp, så kanske rädslan får stå åt sidan. På samma sätt förstår jag då Emma Parsons resonemang om att man ska klicka fastän hunden visar aggressivt beteende och fastän den inte tar godbitarna, se mitt PS nedan.

Men har detta något med operant betingning att göra? Är det "klickerträning"? Hunden väljer ju inte sina känslor?

Hälsningar Linda


PS.

"Jeg tolker forfatteren slik at hun heller ikke anbefaler å starte for nær i utgangspunktet, men hvis man først er i en situasjon der man er for nær, er det bedre å klikke og belønne (ihvertfall så lenge hunden ikke er mer sinna enn at den faktisk spiser godbitene)."

På s.75-76 står det "Rör dig och din hund mot den andra hunden tills han börjar bete sig aggressivt." "Bli inte överraskad om din hund inte äter efter att du har klickat... Om han inte vill ha den (godbiten), låt den falla till marken."

Fanny sa...

Jag uppfattade också författaren så - att man faktiskt skulle uppsöka situationer där hunden visade aggression, för att så klicka för de lägsta punkterna...

Jag har tidigare varit övertygad om att det inte går att förstärka aggression med klick och godis, men egna och andras erfarenheter från det verkliga livet, säger något helt annat. Därför skulle jag inte göra det igen.

Morten Egtvedt sa...

Linda og Fanny har rett - jeg ser nå at hun faktisk anbefaler å gå så nærme at hunden viser aggresiv adferd (med lav intensitet). Jeg er imidlertid nesten helt sikker på at hun andre steder i boka anbefaler å starte langt nok unna, men det er kanskje en annen øvelse...?

Uansett, personlig ville ikke jeg heller med viten og vilje stilt meg i en situasjon der jeg må klikke for aggresiv adferd. På den annen side tror jeg nok dette også vil fungere. Hvis man klikker en aggresiv adferd med lav intensitet, regner jeg med at hunden vil ta godbitene, og ganske snart begynne å tilby alternative adferder (som man også kan forsterke). Det vil derfor sannsynligvis i praksis bli veldig få klikk når hunden oppfører seg aggressivt, og andre uforenelige adferder vil snart ta over.

Fanny, jeg mener fortsatt at du ikke kan forsterke den aggresive adferden med å klikke og belønne. Jeg tror derimot at to andre ting kan skje. For det første kan det skje en sensitivering i forbindelse med at hunden får sjansen til å repetere den aggresive adferden. I tillegg kan adferden bli negativt forsterket ved at hunden holder seg på avstand. Man ville med andre ord fått samme resultat (økt aggresivitet) uavhengig av om man klikket eller ikke.

Derimot har du helt rett i at det er mulig å forsterke f.eks. bjeffing mot andre hunder, og evt at hunden springer til enden av båndet med å klikke og belønne (som vi f.eks. gjorde med Missy for å få fram halsen på henne). MEN, dette er ikke lenger den samme aggressive adferden som hunden opprinnelig viste!! Dette er en helt ny adferd. Og hvis denne nye adferden er under kontroll av klikk og godbit, er det også plutselig veldig mye enklere å fjerne den igjen. For nå er det plutselig vi som kontrollerer forsterkeren...

Fanny sa...

Jag är osäker. Jag upplever att jag faktiskt har klickat för aggressivt beteende och fått mer av det just därför. Men, jag tror nog att det är något annat än godbiten som upprätthåller beteendet. Oavsett vad som upprätthåller det (pf/nf), så skulle jag inte rekommendera någon att klicka för det, eftersom jag inte är den enda som har erfarenhet med att det kan förvärra ett problem att klicka för aggressiva signaler.

Morten Egtvedt sa...

Jeg tror det man skal først og fremst skal unngå er å gi hunden sjansen til å utføre aggressiv adferd...