onsdag, august 15, 2007

Å variere rosen - hva er vitsen...?

I Canis nr. 4/2007 var det en artikkel som anbefalte å "gradere" hvordan du roser hunden i tre nivåer, avhengig av hvor fornøyd du er med hundens prestasjon. Altså, masse ros for veldig bra prestasjoner, litt mindre ros for bra prestasjoner og avmålt ros for middels bra prestasjoner.

Det høres jo i utgangspunktet veldig logisk ut å differensiere rosen etter hvor fornøyd du er med hundens prestasjon. Men at noe høres logisk ut, betyr ikke nødvendigvis at det ER logisk. Mange myter kan i utgangspunktet virke svært logiske før man ser nærmere på fakta. Personlig er jeg svært skeptisk til hele konseptet med gradert ros av flere årsaker.

Min konklusjon er at gradert rosing er bortkastet. Og ikke nok med det - jeg mener faktisk at hundetreningen blir mer effektiv jo mindre du roser! Eventuell ros bør begrense seg til å markere den adferden du vil forsterke (bruk helst klikker eller et kort og konsist "bra!") - deretter bør du bruke godbiter, lek eller andre forsterkere som er mange ganger mer effektive enn bare ros alene.

Hundeeiere har i alle år blitt innprentet i å "bruke seg selv", rose med pipestemme og generelt oppføre seg som psykiatriske pasienter når de skal trene hundene sine. Heldigvis er dette helt unødvendig.

Jeg lærte også viktigheten av å rose overstrømmende da jeg begynte å trene hund. Etter at jeg begynte med klikkertrening har jeg imidlertid kuttet ut unødvendig snakking med og mer. Det som kommer ut av min munn under trening begrenser seg stort sett til "bra", "værsågod" og nødvendige kommander. Ellers holder jeg kjeft, lar hunden jobbe og konsentrerer meg om å forsterke presist. Og merkelig nok har slett ikke treningen blitt mindre effektiv av den grunn - tvert imot!

Joda, jeg innrømmer det. Det hender at jeg fortsatt roser litt (etter klikket!) mens jeg serverer godbiten eller leker med hunden. Jeg unnskylder meg med at jeg er lettere miljøskadet etter mange år med tradisjonell hundetrening. Rosing er vanedannende og det er vanskelig å slutte. Det er forsterkende for oss å belønne hundene våre, og dermed blir rosing fort etablert som en betinget forsterker for hundefører. Derfor er det vanskelig å slutte, og det er til en viss grad forståelig at folk tror at rosen gjør treningen mer effektiv. Men sannsynligvis er effekten av slik rosing lik null. Godbiten smaker utrolig nok like godt selv om vi holder kjeft...

Ros alene er en meget svak forsterker (sammenlignet med godbiter og lek), og overstrømmende ros er en særdeles upresis belønningsmarkør (sammenlignet med en klikker). Derfor blir også hele systemet med gradert rosing ganske uinteressant. Tanken med gradert ros bygger på at treningen blir mer effektiv om rosen "forteller" hunden hvilken kvalitet det er på belønningen som følger. Men faktum er at adferden blir like effektivt forsterket (og ikke minst mer presist forsterket) om hunden kun hører et nøytralt klikk eller kort og konsist "bra!" før belønningen kommer. Og jeg har enda flere argumenter imot konseptet på lager...

Til Canis nr. 5/2007 som kommer i begynnelsen av oktober jobber jeg med en artikkel der jeg går grundigere inn på fire argumenter imot gradert rosing - og overdreven rosing generelt.

10 kommentarer:

Eileen sa...

Jeg tror, at du har helt ret. Jeg træner mine hunde til jagt, og i de kredse har man ikke tradition for at rose hunden: "Arbejdet er en belønning i sig selv" ;) Jeg oplever, at det faktisk forholder sig sådan! Mine hunde er glade under træning, og efter træningen kan vi hygge os med en godbid (mest for min skyld! fordi jeg førhen har trænet med meget ros og godbidder).

Anonym sa...

Men Morten, dette er da ikke så veldig nytt :) På midten av 90 tallet fikk jeg beskjed om å ikke drukne bikkja i ros. At det holdt med en "fin gutt", og så litt lek. Læringen blir jo litt borte i all galskapen vår. Sparer galskapen til slutt jeg ;) Den instruktøren som sa dette til meg gikk (marsjerte) bak meg i sporet og sa "hold kjeft" hver gang jeg åpnet munnen min, fin avlæring det.

Hundbiten sa...

Intressant! Funderade mycket över den artikeln när jag läst den - i mina öron försvann ju liksom en stor och viktig del av klickerträningen genom att träna på det där viset - den betingade förstärkaren och de krav man kan ställa på en sådan.

Men å andra sidan tror jag inte att man ska underskatta beröm (ros) alldeles - för det är ju iallafall, som du säger, förstärkande för föraren, och det i sig tror jag kan göra träningen effektiv på det sätt att föraren blir inspirerad och glad och därmed "tränar bättre". Så känns det för mig. Och jag tillåter mig att berömma just av den anledningen - blir det "jackpot", då blir jag banne mig glad så jag hoppar ;) Ser självklart till att även hund får sin "jackpot" i form av gotta eller lek, men jag tror det är viktigt (för mig) att föraren också belönas i träningen för att fortsatt tycka det är det roligaste i världen.

Morten Egtvedt sa...

Hei Hundbiten!

Godt poeng, og jeg tror du har helt rett. Det er viktig at treneren er glad når han/hun trener, og hvis rosing gjør deg glad har det jo en funksjon.

På det annen side - grunnen til at rosing gjør deg glad er at det gjennom "parring" med morsom trening har blitt en betinget forsterker for treneren. Hvis "å holde kjeft" på samme måte parres med morsom trening vil dette ganske snart gjøre deg like glad...

Morten Egtvedt sa...

Hei Anonym!

Bra at du nevnte rosing i sporet! Det er et av de beste eksemplene på "overtroisk rosing". Hunden går jo som regel spor uansett, men når føreren gjør det til en vane (og rosingen etterhvert blir etablert som en betinget forsterker ettersom sporing er særdeles forsterkerende for hundeeier) tror mange eiere etterhvert at man MÅ rose i sporet. Og av og til hender det at hundeeeieren blir "fanget i rosingen". Hunden blir rett og slett hjelpeavhengig, og sporer dårligere hvis fører ikke roser mer eller mindre kontinuerlig. Men for de fleste sporhunder gjør nok rosingen ingen forskjell - verken positivt eller negativt.

Hundbiten sa...

Hei Morten!
Jag håller med dig precis. Och vill bara förtydliga att jag inte förespråkar att använda berömmet särskilt mycket. Det är bara emellanåt så väldigt skönt att få häva ur sig alla de där glada känslorna som kommer av att hunden lyckas. Och då sker det under belöningsfasen.

Men jag tror också på att "hålla käft" när man tränar :) För målet är ju ändå att träna hunden (även om hon hela tiden tränar mig också...)

Malin sa...

Hm, min norska förståelse är inte den bästa, men jag tror nog att jag förstod det hela rätt :) Dock måste jag säga att i träningen med min flat är röstbelöningar i kombination med godbitar(efter klick) mycket mera värt än bara en godbit. Jag vet inte om det är "fel" på något sätt, men för oss är det väldigt tydligt vilken skillnad i prestation det blir när jag engagerar mig i godiset och berömmer med rösten samtidigt.

Kari-Anne&Heidi sa...

Begynte jo å lure litt da jeg leste denne artikkelen i Canis, hehe. Fikk lissom ikke det "ulne" innholdet til å stemme helt med Canis sine ellers så vitenskapelig forankrede artikler. Så bra du tar temaet til diskusjon!

Syns forøvrig at artikkelen likevel kan ha noe for seg for de som trener hund til hverdagslydighet, hvor kravet til presisjon ofte ikke er så viktig. Folk bruker ros, ofte fordi de liker å rose og uttrykke glede i hundetreningen. Noen hunder liker også faktisk å være i fokus for eierns oppmerksomhet. Og det er det jo greit å få satt de tingene i litt system også :-)
Ros kan sikkert duge for mange det, men optimal trening er jeg ganske sikker på at det ikke er ;-)

Bruker selv både ros og latter ved belønning enkelte ganger. Men er vel vitende om at rosen ikke er primærforsterkeren for min hund.

Tina sa...

Visst är det intressant att det är lika svårt att sluta med beröm som att sluta säga nej. Båda sakerna är ju så befästa och förstärkta för oss hundtränare.
Tina

Fanny sa...

Fast jag fattar egentligen inte varför beröm skulle göra träningen mindre effektiv? Själv är jag av naturen ganska tyst med hundarna, men visst kan jag beröma samtidigt som jag belönar hunden och jag förstår inte hur det skulle göra träningen sämre? Det finns ju också hundar som helt klart uppskattar beröm, där beröm i kombination med tex. godbitar eller lek kan höja belöningskvaliteten. Du har rätt i att beröm är en lågkvalitetsförstärkare - alltså kan man ju också använda den som det. Hunden gör rätt, men det är inte värt en godbit, alltså får hon beröm och sedan nytt försök. För hundar med tendens till "dåligt självförtroende" kan det hjälpa hunden att försöka hårdare nästa gång, istället för att packa ihop och gå hem. För andra hundar är det ett "billigt" sätt att förstärka beteende utan att använda godbitar (där man inte behöver så hög kvalitet). Well. Nu har du mycket att bemöta i din artikel. Det jag egentligen skulle skriva var att det är fel i dina länkar till min och Thomas blog. Det ska stå "blog.php" istället för "diary.php".