mandag, oktober 19, 2009

Shaping av en fremtidig klikkertrener

Karoline (snart 3 år) har den siste måneden begynt å kommentere sine foreldres bilkjøring fra baksetet. Hvis vi kjører med kun en hånd på rattet brøler hun "BEGGE HENDENE PÅ RATTET!" med stor autoritet. Dette var veldig sjarmerende til å begynne med, men da vi kjørte til barnehagen idag tidlig slo det meg at å være så flink til å påpeke andres feil (spesielt mine feil!) så tidlig kanskje ikke er helt bra for den framtidige personlighetsutviklingen.

Jeg prøvde derfor på særdeles pedagogisk vis å forklare henne at hun i stedet kunne si "nå er du flink, far!" når jeg faktisk holdt i rattet med begge hender. Jeg tok deretter den ene hånda vekk fra rattet i et par sekunder, og tilbake igjen. "Flink far!" kommer det fra barnesetet med et stort smil. Jeg tar hånda vekk noen sekunder og tilbake igjen, og på nytt smeller det "flink far" fra barnesetet (noe hun selvfølgelig fikk masse ros for).

De 7 minuttene til barnehagen kjørte vi flytbasert trening og fikk til en god del repetisjoner på dette - og jeg fikk en veldig god start på dagen (ros funker på humøret!). Blir spennende å se om ferdigheten sitter når jeg henter henne i barnehagen senere idag.

Hvis jeg etterhvert greier å overføre dette til andre områder (og ikke minst vedlikeholde ferdighetene i å påpeke sine foreldres gode egenskaper gjennom tenårene og fram til hun flytter på hybel) mener jeg bestemt at det bør kvalifisere til Nobelprisen i et eller annet...

10 kommentarer:

Lena G sa...

HA hahahaha, underbart helt enkelt, ser med spänning fram emot fortsättningen!

Nanna Vester sa...

Fantastisk - mon også man kan opdrage sin chef på samme vis? :-)

Merete A. Huser sa...

Smart! SLik har jeg også påvirket Kesia, min nå 20 år gamle datter. Hun har flyttet og er snill og grei;o) Husker forøvrig at hun for noen år siden sa "mamma, du har ikke herdet meg til å tåle all kjeft jeg får på skolen", noe som IKKE rokket ved min tro på positiv forsterkning..

AnnaKarin sa...

Klockrent! Ska bli intressant att följa utvecklingen ;-)

Kicki sa...

En sak man kan undra över, är varför det faller sig naturligt även för ett barn att påpeka felen, istället för att uppmärksamma det som är rätt. Är detta en allänmänsklig "egenskap"? Är vi gjorda för att se felen? Måste vi alltså lära oss att göra tvärt om? Att vi når längre när vi förstärker det som är rätt, det är vi nog ense om allihop som är här och läser/skriver. Men kan detta fenomen vara förklaringen till att flertalet som tränar hund (eller som bara "har" hund) fokuserar på det som är fel? De har inte tagit steget och gjort ett medvetet val.

workinglabs sa...

Va underbart. Ska testa om det funkar på truliga 16-åringar också. Kicki har en intressant refektion tycker jag.

Siv, avd Bergen sa...

Utrolig bra Morten!Håper dette virker på tenåringer også :-) Gleder meg til å prøve!

Lisa sa...

Det var ett mycket trevligt inlägg och jag ska naturligtvis ta till mig detta tips. Ibland får man bra hjälp från oväntat håll....att man samtidigt får dra på smilbanden gör inte saken sämre.
Skickar en kram till dottern!

Anonym sa...

a

Sofia sa...

Jag har alltid tyckt att det har varit fantastiskt bra att jag fick hund innan jag fick barn....hur skulle jag annars klara av att uppfostra...hahaha. Nej men det ær klart att man lær sig en hel del från de fyrfotade vænnerna som man har nytta av i barnuppfostran...inte minst att ha tålamod=)